För drygt 150 kronor får man tre fenor och en slang med ventil. Tillsätt en 1,5-liters PET-flaka, fem deciliter vatten och luft så kan du leka Cape Canaveral. Vi valde en Loka-flaska för att verka lite seriösa.

Vi tog bilen till ett fält i närheten, promenerade ut en bit och satte ihop raketen. Ihopsättningen går till så att man fyller flaskan till en tredjedel med vatten och skruvar fast fenorna som sitter på en vit hållare med gängor av samma dimension som PET-flaskor. Efter det trycker man fast luftslangen och ställer raketen på ett plant underlag (med fenorna nedåt).

I andra änden av slangen sitter en ventil av samma typ som på bildäck. Till den kopplar man exempelvis en cykelpump. Sen är det bara att pumpa. Det brukar inte behövas många tag innan trycket är så högt att slangen lossnar från flaskan och flaskan försvinner upp i skyn. Ungefär en sekund tar det för övertrycket i flaskan att försvinna.

Bortsett från oss var fältet tomt. Utanför fältet fanns det nästan ingenting heller. Bara bilen som vi hade parkerat en bit bort. Vid vår första uppskjutning gick inte flaskan riktigt rakt upp, men den gick högt. Efter en lång färd landade den på vägen, ungefär fyra meter från bilen. Man kan inte tro det, men det är väldigt mycket kraft i flaskan när den landar. Hade den träffat taket hade det säkert blivit en stor buckla.

Vid det andra försöket tänkte jag ta en bild av raketen medan den fylldes med luft. Det hann jag inte för den for iväg medan jag försökte fokusera. Av ren reflex råkade jag trycka på avtryckaren och kasta mig bakåt samtidigt. Resultatet blev bilden till höger. Det som syns är trädtopparna och ”jetstrålen”.

Det är roligt att flyga med PET-flaskan, fast nöjet är kortvarigt. Efter tre ordentliga flygningar försvann en gummiring som behövs för att täta mellan flaskan och slangen. Utan den går det inte att flyga. Dessutom är nedslagen så kraftiga att plastdelarna spricker. Det finns reservdelar att köpa på nätet via tillverkaren. Ska man byta delar så ofta som efter tre till fem flygningar blir det ett dyrt nöje. Då är det bättre att bygga egna raketer.

Se uppskjutet på film (wmv-format, kan visas av Windows mediaspelare):

Rokit (110 kilobyte)

Rokit (650 kilobyte)
Rokit (2,7 megabyte .avi)

Bilden till höger är en filmruta från filmen ovan. Den är tagen i det ögonblick då raketen lyfte. Det går oerhört fort. I instruktionen till raketen står att den kommer upp till ungefär 30 meters höjd. Det stämmer inte. Vi kom betydligt högre vid våra flygningar. Kraften raketen utvecklar motsvarar 18 N. Det är mycket för en så lätt farkost.

Relaterade länkar

• Rokit

Av: Niklas

• Personlig sida
• Kontakta

Datum för publicering

• 2005-08-27